DENY CLAUDE

Vår trädgårdsmästare var solstrålen själv, alltid lika glad och hjälpsam. Vi är honom evigt tacksam för han fixade och donade med taxibilar, städade, krattade sand och ordnade med allt som kunde tänkas.

Trots att vi bara bodde här i några dagar har vi fått en vän för livet. Deny Claude var mycket ledsen då vi åkte hem - som trädgårdsmästare är man oftast inte ens van att gästerna hejar.

Vi bjöd honom på frukostbuffé sista dagen och nu har vi brevkontakt med honom. Hans dröm är nog att få flytta till Sverige, kommer han hit någon gång så ska vi hjälpa honom med det vi kan... som Marcus sa när vi åkte "jag har fått en bror" :-)

Första morgonen i arkitektvillan!

Vi hade bara en toalett, alla gick på sitt lilla morgonbesök och sist klev då moster Sandra in, och vad händer, jo, dörr f-nskapet går sönder och hon kommer inte ut! Inget fönster och vi hittar inga verktyg. Vad gör man? Törs man slå in dörren i Mr arkitektens villa? Näe, inte vi i alla fall. Den ofrivillige fången bibehåller ett imponerande lugn med febril aktivitet råder utanför.

Vi är handlingskraftiga...haha...vi ringer vår trädgårdsmästare Deny Claude. Han rår dock inte på dörren trots inlånade verktyg från grannhuset, han ringer i sin tur ägaren Jean Claude som håller till på södra delen av ön. Ägaren anländer ca 45 min senare och väljer att bryta upp dörren.

Utanför har Ludde och Melina slagit läger och småsnackar med moster som sitter innanför... tur att inte tjejen har cellskräck!

En glad turist kommer äntligen ut i frihet!

vrid på skärmen :-)

Stranden i Flic en Flac var rätt tom på turister...

...vi var typ de enda vissa dagar, jätteskönt att slippa massturismen

Under 3 veckors tid var det nog inte molnfritt en enda dag, men molnen var välkommen för det hettade rejält de stunder solen var framme och så stark som solen var här söder om ekvatorn har vi nog aldrig varit med om. Solskydd på 45 gällde första veckorna och sedan trappade vi ner till 30.. :-)

Ännu en vacker bild från Grand Gaube

GRAND GAUBE MAURITIUS

Tredje veckan hyrde vi en strandvilla direkt vid havet, kolla in vilken bedårande utsikt vi hade!

Det var grymt lyxigt att vakna och kliva ut och se det turkosa havet.

Villan ägdes av en arkitekt, det var mycket stenväggar och marmorgolv - kanske lite väl sterilt för oss skandinaver, men det var svalt och skönt och härligt med egen trädgård. Höga murar omgärdade gården och feta dubbelportar vid entrén som vi låste från insidan - kändes lite som "american style". Grannhunden lät halvagressiv några ggr per natt så man funderade ju om det var palmerna eller nåt annat som strök runt huset - det blåste rätt mycket här och särskilt nätterna var lite mer stormiga.

Här sitter Ludde på beachen i Flic en Flac, Mauritius!

I pinjeskogen strax bakom var det som en stor campingplats. Befolkningen slog läger med tält, möbler, sängar, provisoriska kök och softislivet pågick till midnatt. Kvällstid var det många som grillade, speciellt den ungdomligare delen av befolkningen.

Matvagnar fanns också där man köpte supergod till billig peng. Vi köpte lunch till 6 personer inkl öl eller dricka, detta kostade oss totalt ca 110 kr.

Oftast köpte vi stora varma baguetter med varm grillad kyckling och sallad - gudomligt gott och mättande!

När vi besökt Grand Baie träffade vi Björn Borg och lille Leo.

Det var först Ludde som såg dem, han sa "titta vad den där pojken är lik mig".

Jaá du svarade jag, men så har vi skarpögat Marcus i familjen som noterade vem fadern var.

Här nedan ser ni bildbeviset - Björn Borg var mycket trevlig och såg ut att njuta av utsikten...misstänker att Patricia var inne i någon butik intill och shoppade...

Vi reste med ett "kapten krok-fartyg" ut till ön, väl ombord fick vi snabbt en varsin bleckmugg, besättningsmännen gick sedan runt med en flaska cola i ena handen och en flaska rom i den andra...sedan fylldes det på med jämna mellanrum till oss turister som satt under gassande sol.

Ojojojoj vad en del kom igång när sedan besättningen drog igång med afrikansk dans som ackompanjerades av rytmiska slag på små trummor och sång med intensiv glädje!

Ve och fasa när en efter en fick solsting och trodde sig vara självaste Travolta, eller vissa damer som kom igång med höftrullningar värre än Shakira - men intressant var det absolut!

Besättningen ordnade även med middag, snabbt drog de igång några grillar och vi serverade risblandning, kyckling, fisk och bröd - fantastiskt gott. Vet inte om det var rommen som påverkade den förmodligen simpla tillagningen men vi njöt i alla fall.