Nu blommar min azalea, är den inte vacker? Vilken färg!!

Denna bågformade rabatt är anlagd för två år sedan, nu börjar den bli riktigt tät och frodig. Baksidan är rätt stor så vi kom på att en jätterabatt skulle rama in gården och göra den lite mera ombonad.

Jag kan lugnt säga att det inte är lätt att börja från noll då tomten är stor, nåja stor och stor, ca 1200 kvm, men den kändes som en hel ocean och grävde vi ner en liten buske blev det så ynkligt...

Mina röda azaleor är supervackra nu, vi ser de också från vardagsrummet där vi har pardörrar med glas ända ner till golvet.

Nu är det verkligen läggdags...efter midnatt igen... Ses och hörs!

Huset är en 1,5 plansvilla, fasadfärgen är pitebeige och knutarna vita.
Ytterdörren är mörkt röd. Nu är det riktigt ombonat på denna del av trädgården då tuijahäcken har vuxit rejält.

Som ni ser har vi kryssade spröjs i fönstren, det var en modesväng i början av 1900-1910 med just denna variant. Eftersom vi byggde i ett område med lite äldre charm på många hus valde vi en fasad som påminner lite om villorna från sekelskiftet.

WELCOME TO OUR PLACE!

Ikväll var det helt otroligt härligt ute, jag fick någon slags überinspiration och rensade alla rabatter, flyttade nån buske, vattnade...hela kroppen värker nu och framförallt häcken har då jobbat hårt vid maskrosrensningen - effektiv träning och roligare än spinna i en svettunken lokal.

Kommer att visa bilder på vår villa i omgångar, vi byggde ett trivselhus år 2004.

Välkommen på min cybertour!

...vriden men solbränt var det, Sandra pressade hårt sista dagarna.

Sandra var måttligt road av att vara instängd i en taxibil heldag med 3 syskonbarn...man såg röken pysa ur hörselgångarna ibland...bra jobbat syster!

Jag som är lite mera van (?) tyckte det var rätt roande som ni ser.

DENY CLAUDE

Vår trädgårdsmästare var solstrålen själv, alltid lika glad och hjälpsam. Vi är honom evigt tacksam för han fixade och donade med taxibilar, städade, krattade sand och ordnade med allt som kunde tänkas.

Trots att vi bara bodde här i några dagar har vi fått en vän för livet. Deny Claude var mycket ledsen då vi åkte hem - som trädgårdsmästare är man oftast inte ens van att gästerna hejar.

Vi bjöd honom på frukostbuffé sista dagen och nu har vi brevkontakt med honom. Hans dröm är nog att få flytta till Sverige, kommer han hit någon gång så ska vi hjälpa honom med det vi kan... som Marcus sa när vi åkte "jag har fått en bror" :-)

Första morgonen i arkitektvillan!

Vi hade bara en toalett, alla gick på sitt lilla morgonbesök och sist klev då moster Sandra in, och vad händer, jo, dörr f-nskapet går sönder och hon kommer inte ut! Inget fönster och vi hittar inga verktyg. Vad gör man? Törs man slå in dörren i Mr arkitektens villa? Näe, inte vi i alla fall. Den ofrivillige fången bibehåller ett imponerande lugn med febril aktivitet råder utanför.

Vi är handlingskraftiga...haha...vi ringer vår trädgårdsmästare Deny Claude. Han rår dock inte på dörren trots inlånade verktyg från grannhuset, han ringer i sin tur ägaren Jean Claude som håller till på södra delen av ön. Ägaren anländer ca 45 min senare och väljer att bryta upp dörren.

Utanför har Ludde och Melina slagit läger och småsnackar med moster som sitter innanför... tur att inte tjejen har cellskräck!

En glad turist kommer äntligen ut i frihet!

vrid på skärmen :-)